Nära!

[Nina]

Det var nära att både jag & bil hälsat hem i förrgår.

Kör hemåt på väg 257 G:a Södertäljevägen när jag i en högerkurva – i mitt körfält – möter en grusbil genandes i kurvan! Blixtsnabbt stampar jag på bromsen samtidigt som jag väjer ut mot diket, lastbilschaffisen väjde han också.

Det första jag såg var fronten på den, nästa minnesbild är utrymmet mellan fram- och bakhjul, flaket och bakhjulen som är på väg mot bilen, det var fruktansvärt nära att de plockade bilen. Jag tänkte ”Nu smäller det!” men såg hjulen svischa förbi preciiiis förbi bilen, kan inte ha varit många millimetrar emellan, hjärtat satt i halsgropen och en stund efteråt kunde jag knappt köra längre.

I går var den där fronten och bakhjulen på hornhinnan och gick inte bort, tankar for igenom huvudet som ”Tänk om jag just då kikat i backspegeln, svarat i telefon eller nåt? Hade jag suttit i fronten då? Under bakhjulen?”. Och tanken på att familjen skulle fått fortsätta utan mig var fruktansvärd, fy vad jag grät i går över den hemska tanken. Att vara så fruktansvärt nära, att plötsligt är man bara borta. Hur skulle dottern ta det, hon som är så mammig av sig?

Alla andra jag mött på den vägen har hållit sig på sin sida av mittlinjen, även de med släp. Han kanske kom samma dag så som han genade i tron att han var ensam på vägen…? Och apropå släp, det var tur han inte hade släp påkopplat för då hade jag verkligen suttit där.

Krama varann i dag.

[Björn P]

Usch och fy! Ta tillvara på livet.

[Hagatorpet]

Ja där ser man, det gäller att tänka sig för i trafiken
Jag är glad att det gick bra

[MrCooper]

Skönt att det gick bra.
Man skall inte ta något för givet i livet. Allt kan ändra sig fort så det gäller att ta tillvara på nuet!

[Scitz0]

Jag har själv erfarenhet av en "nära-döden" upplevelse i bil, dock inte i min MINI.

Det var 2007 under min roadtrip i USA med lånebil, en Mazda i mellansegmentet. Vi var på väg ner till New Orleans från Washington. Kvällen närmade sig och man var lite trött efter nästan en hel dag i bilen. På motorvägen in till centrala New Orleans låg vi i filen längst till vänster, en fil enbart för bilar, ej tyngre fordon som lastbilar m.m. Vi gled upp bredvid en lastbil av större modell som låg i filen till höger om oss. Helt plötsligt fick lastbilen för sig att gå ut i vår fil trots att han inte fick köra där och framför allt att VI körde där. Stod på bromsen och man såg bara lastbilen komma närmre och närmre. På ena sidan var lastbilen och på den andra en stor cement refug. Till slut blev vi klämda mellan cementrefugen och lastbilen och bilen trycktes ihop framtill från framdörrar och framåt innan vi hunnit bromsa tillräckligt för att komma undan. Hjärtat satt i halsgropen och lastbilen bara drog vidare utan att bry sig. Bilen klarade sig nätt och jämnt av från motorvägen vid första avfarten och vi stannade vid macken som låg strax efter avfarten. Efter en kort stund förstod vi att vi hamnat i värsta slumområde i New Orleans, strax efter Catrina katastrofen. Tecken som skottsäker ruta till luckan in till macken, pundare i vart och annat hörn m.m. var tecken nog. Ringde 911 för att få lämna skaderapport och de skulle skicka en bil, tiden gick och ingen polis dök upp. Till slut kom en militär Humvee förvi vilken vi lyckades fånga uppmärksamheten av. De undrade vad f*n vi gjorde här i detta område, inte det lämpligaste . Till slut kom polisen och militären körde vidare. Under tiden fick vi pratat med hyrbilsfirman vilken skickat en ny bil som var på väg, tur att man valde till alla försäkringar som gick att välja . Polisen ville inte lämna oss förrens bilen var på plats pga av oroligheterna i området. När den nya bilen väl kom kastade vi över allt bagage, rev därifrån i högsta tempo med New Orleans i backspegeln och Texas i sikte.

Nu i efterhand är det ett otroligt minne men på plats var man hyfsat skraj...

[Steampacket]

Jag är glad att ni klarade er Nina och ScitzO. Jag kör HD än så länge men kommer att köpa min första Mini om några dagar om den är kvar

[Nina]

Jag kör också hoj och ibland har det hänt det varit nära men det är risker man får räkna med. Jag kör alltid som om jag inte alls syns så även om jag är på huvudled så kanske bilisten vid stopplikten inte ser mig så är jag beredd att stanna trots att jag har förkörsrätt på huvudled. Ibland gäller inte riktigt alla regler i trafiken när man kör hoj och oftast får man ge vika och släppa fram idioter framför att bli påkörd bara för att man har regeln på sin sida.

[Steampacket]

Ja, jag vet, så är det. Har rätt så högljudda Vance & Hines på nu eftersom "Loud pipes save lives". Jag har dämpat de något genom att sätta i ny packningmaterial. De var helt fria från insatser när jag köpte hojen och jag fick nästan huvudvärk. När jag satt på det originalla avgassystemet för att prova ett tag blev det alldeles för tyst. Folk trodde det var en Vespa eller nåt och klev rakt ut framför en. Bilister kunde kör rakt ut från parkeringar också utan att se sig för. Man lär sig kör väldigt defensivt. Man kan också råkar ut för såkallade vildkort såsom vildsvin, rådjur, fasaner m.m som kan korsa vägarna här i Skåne. Det är kul med mc men man måste vara oerhört alert för att inte hamna på asfalten eller värre. Sen jag skrev sist har jag köpt en begagnade Cooper S som är fantastisk.